Jag är hästtjej sedan jag var barn. Red på ridskola och hade medryttarhästar men har aldrig varit intresserad av tävling, varken inom häst eller något annat område. Är kanske lite för mycket perfektionist för att misslyckas ;) Jobbade som kofösare och hästskötare i Australien och har haft egen häst sedan 2013. 

Jag har nördat inom många områden vad gäller häst. Att just hovar skulle bli långvarigt och ett enormt stort intresse var inte en självklarhet. Jag har alltid haft skodda hästar, barfota var bara "dom andra" med sina skogsmullar som varken tog träning eller hästhållning seriöst.. ;) 
Jag tycker om att klara mig på egen hand, och gick därför en tappsko- utbildning. Det hela slutade med att jag plockade av skorna på min häst. Att läsa om hovar, lära mig om hovmekanismen, hur en hov verkligen fungerar och det faktum att min häst kunde hålla och få vara skadefri i flera år extra var en stor sporre för att lära mig mer. 

I början var jag rätt naiv. Jag tänkte att alla hästar är födda barfota, det är bara att plocka av skorna och dra på ett par boots vid behov. Jag tänkte att det finns bara en "metod" som är den rätta, som löser alla problem. Det är inte så svårt och komplicerat att verka hovar? 

 
Nu vet jag att det är mycket mer än så. Jag har extremt stor respekt för processen, för utvecklingen, för samhällets syn på hästhållning och hovvård. Jag jagar ständigt ny kunskap och hoppar på alla utbildningar och kurser som jag har tid och råd med.

Det har tagit mig 20 år att bli den jag är med hästar idag. Hanteringen, träningen, hästhållningen, relationen. Jag har börjat landa i det jag tror på. Jag förväntar mig samma resa gällande mitt hovintresse och jag är ödmjuk inför processen. Livet ger oss det vi behöver för stunden.

Välkommen att höra av dig om du vill nörda hov och häst!