Att lägga skorna på hyllan 

Hästar har funnits i mitt liv sedan jag var liten. Ridskola och medryttarhästar hemma, sedan två olika jobb i Australien som hästskötare och cowgirl. Hästarna som jobbade med att fösa boskap gick barfota med arbetsdagar uppemot 12 timmar per dag. De skötte sina hovar själva, bodde i ett väldigt torrt klimat och gick mestadels på sand. På enorma ytor gick de själva och fick leta mager mat (torrt gräs) och vatten. Vi sökte rätt på hästarna med fyrhjuling när det var dags för jobb. På den tiden var jag inte alls så insatt i varken hovar eller foder, men jag tänker tillbaka på den tiden i en jämförelse med hur vår hästvälfärd ser ut i Sverige, och hur vår välvilja och våra rutiner kanske skadar våra hästar.

När jag kom hem från Australien 2013 köpte jag min egna häst som jag har kvar idag. En då 8 årig Kallblodstravare som sprungit sitt sista lopp efter en skada i ett gaffelband. Han var skodd med vanliga järnskor då det var mest naturligt för mig, och vi fortsatte så i ett par år.

Mitt intresse för hovar startade 2020. Jag var trött på tappskor, ringa hovslagaren titt som tätt för hjälp att slå på skor. Jag fick höra av vissa att det är genetiskt, vissa hästar tappar helt enkelt skorna, dålig hovkvalitet. Trots mina erfarenheter från arbetshästarna i Australien så var det för mig, och i de kretsar jag var, inte alls naturligt för en häst att gå utan skor. En tappsko var självaste ödet och tiden stannade till dess att hovslagaren kunde komma. Lite komiskt att tänka tillbaka på det idag. 

Min kunskapsnivå kring hovar var extremt låg. Jag kände att jag behöver lära mig mer för att kunna slå på tappskorna själv, och anmälde mig till en tappsko- kurs. Under utbildningen (som förövrigt var toppenbra!) som innehöll en del teori, så frågade jag hovslagaren om det är bra att hästarna går barfota ibland och fick svaret att ja det är det, de kan med fördel gå barfota på sommarbetet när de har ”semester” från vanligt träning. Fick sedan ett tips som förändrade allt. 

”Gå hem och googla på hovmekanismen”

Jag gick raka vägen hem och googlade, hamnade på Ove Linds Youtube sida som visar en sågad kadaverhov. Jag blev totalt fast. Vad var det som nyss hände? Gick jorden från platt till... Rund?? 
Jag fick min tappskolicens, slog på några skor, och fick där lite blodad tand för att jobba med hovar. Men något skavde. Jag hade fått ett intresse för hovar, men när skon var påspikad så tappade jag liksom kontrollen att undersöka och att påverka något alls till nästa skoning. Dessutom hindrade ju skon den viktiga hovmekanismen. Jag bestämde mig för att nästkommande vår ta av skorna på min häst, bära eller brista, jag kunde ju helt enkelt slå på skorna igen till vintern om det inte fungerade.

Min häst var då 16 år och hade som gammal travare haft skor i större delen av sitt liv. Jag började med att plocka av skorna bak, och det gick smärtfritt. Jag tog sedan av skorna fram och höll andan. Red på som vanligt utan skor första veckan och Hullis var precis som vanligt, han ömmade inte och gick på fint på alla underlag och jag funderade på varför jag ens varit orolig att det inte skulle gå!

Exakt 7 dagar senare kommer jag till stallet, tar ut honom ur hagen och han stapplar fram!

Här hade nog många gett upp, sagt att det är en häst som inte "kan" gå barfota, den har ont. Och ja, han hade rejält ont! Men varför? Jag ville gå till botten med problemet, för jag förstod att något var fel, för så långt hade jag hunnit tänka, att hästar är ju födda utan skor. Dessutom hade flera andra "barfotahästar" (alla hästar är ju i grund och botten barfota) i stallet inga problem alls.. Jag började med att direkt åka till närmsta butik som sålde boots och köpa ett par. Jag satte på honom dem och han promenerade genast på precis som vanligt, problemet var löst.
Eller? Jag har i efterhand förstått att blodcirkulationen i hovarna var helt OFF. 

Som att snurra ett gummiband runt ett finger, till slut stoppas blodflödet och känseln försvinner. För Hullis tog det en hel vecka innan han fått tillbaka cirkulationen och känseln i hovarna, efter år med skor. 
Andra anledningar till att han fick ont var dålig stötdämpning och en dålig trampdyna. Problemen finns där under skon, oavsett vilket val av skydd man väljer (fördelen med boots med hel sula är att de tillåter strålen att arbeta men med lite nedsatt känsel).

Nedan är (tro det eller ej) samma hov med 6 veckor mellan bilderna. Hoven är inte verkad under tiden, det är naturen som gjort sitt.