Hovens funktion och verkningen
Hästens hov beskrevs redan på slutet av 1800 talet som hästens andra hjärta, och
fungerar som en blodpump om den fungerar som den ska. Det finns även bevis på att hästar som går barfota (med väl fungerande hovar) har en lägre puls vid högintensiv träning. Hovmekanismen sker vid utvidgning och sammandragning av hovkapseln. Denna funktion är viktig för blodet som cirkulerar till och från hoven.
För att blodcirkulationen ska fungera måste hovens undersida aktiveras och strålen måste arbeta. Blodcirkulationen gynnas av en större stråle, vilket rymmer mer blod.
Elastiska putan (grön cirkel på bilden) har en betydande roll för hovens rörelser och därmed hovmekanismen, och hovens förmåga att dämpa stötar och ta hästens vikt. Det är ett kilformat organ som finns i hovens bakre del, den består av en gulaktig fettvävnad som är mycket elastisk och har en förmåga att återta sin form efter belastning
Det är viktigt för att gynna hovmekanismen, att hovarna är balanserade och att hovbenet tar hästens vikt centrerat mitt i hoven. En hov som inte är i balans förändras på insidan. Hovbenet tenderar med andra ord att "följa med" och formas efter hovkapselns form. Nedan ser vi ett hovben som "följt med"i hovkapselns obalans.
En bra indikation för att se om hoven är i balans från trakt till tå är att hitta COR- Center of rotation. Det hittar vi på strålens bredaste/ högsta punkt eller vid traktstödens slut. Det bör vara lika långt avstånd från COR till tå, som COR till trakt. Du kan också titta på din hästs kronrand för att få en indikation på om tå och trakt är i fas. Man ser helt enkelt om hovväggen följer samma linje från kronranden och ner.
En lång tå ger inte en längre steglängd, snarare tvärt om. Det gör ofta att hästen inte tar ut steget ordentligt vilket påverkar bogens rörelse framåt. Hästen på bilden nedan landar med tån först. De har en lång tå, och kanske även problem som gör att den inte känner sig bekväm med att belasta hovens bakre del. Det gör att hoven inte arbetar som den ska.
När man skor med en "öppen häl sko" tappar hästen den viktiga markkontakten eftersom hoven lyfts upp från underlaget. Tillslut kan det ske en kollaps av hovens inre delar. Benets tyngdpunkt går ner mitt i hoven och de delarna behöver stöd. När det inte finns något stöd så kommer tyngden från hästen göra att hovbenet, elastiska putan och strålen pressas neråt, de söker markkontakt. Det ger ett enormt tryck på insidan, strålben, böjsenor osv. En kroppsdel som inte används krymper tillslut, tappar cirkulation och slutar fungera.
Många hästar blir halta när de tappar en sko, och det är helt enkelt för att hoven inte mår bra, eller inte är anpassad efter underlaget och inte anpassad till att bära hästens vikt. En frisk hov, med stark insida, utan röta och i balans, klarar av att gå utan skor, på ett underlag den är van och formad efter. Det är alltså en bra idé att sko hästen med boots när den ska gå på underlag den inte är van, tex grusväg, för att resterande tid låta den gå barfota i hage och box, för att gynna hovmekanismen och öka cirkulationen.
Jag hjälper gärna dig att hitta passande boots, och tillsammans lägger vi upp en plan för att din häst ska må bra på sina hovar!
På den här bilden kan vi se att hovvägen blivit glansigare. En bättre markkontakt= hovmekanism= cirkulation= bättre ämnesomsättning i hornet. Många hästar blir också av med gallor när cirkulationen ökar.
När jag verkar hoven är målet dels balansen för hästen och dels hovmenakismen och cirkulationen. Hela hovkapseln är det primära som balanseras upp och alla delar samarbetar; stråle, sula, hovvägg, trakter, traktstöd. Jag verkar hoven efter sulan, ser till balansen medio- lateralt (insida/utsida) och dorso palmart/ plantart (tå trakt). Vi vill undvika överbelastning på någon del, balansen är i fokus.
Målet är att strålen (blodpumpen) får markkontakt. Det ger en ökad cirkulation, som i sig är läkande. Det är dock inte alltid som det går att direkt ta ner trakterna och förvänta sig en fungerande strålkontakt. I många fall är strålen sjuk, det kan finnas röta och bakterier som gör att hästen är öm och inte vill belasta strålen. Därför är rengöring och att se över foderstaten ett otroligt viktigt komplement till verkningen. Röta och bakterieangrepp kan komma både utifrån, men till stor del också inifrån, en anledning kan vara foder med mycket socker och stärkelse, det påverkar hovarna i stor grad.
När en hov växer (ca 1 cm per månad) så behöver hovväggen någonstans att ta vägen. Ofta växer hoven framåt. Här har jag verkat halva hoven för att visa hur långt fram trakten har dragit under verkningsintervallen. Genom att hålla en tät intervall på verkning så kan man komma undan detta problem.
Verkningsintervallerna är en bidragande faktor till hur väl vi lyckas med hovvården. Om man som ägare inte rör hovarna alls mellan besöken så rekommenderar jag ett verkningsintervall på 4 veckor. Endast 1 cm längre hov ger en flera kg ökad belastning på senor, leder och ligament.
När hästen går barfota på tex. grus eller sand så hjälper också det naturliga slitaget till att verka hoven, går hästen skodd (oberoende av beslag) så sker ingen egen nötning och vår hovvård är ännu viktigare.
Andra positiva effekter av en frisk barfotahov är att hästen känner underlaget. Den kan ibland upplevas "tassa fram" och kan få en mer markbunden gång, men det är helt naturligt. Hästen har medfödda sinnen som gör att den känner efter vart den går, gör det ont att kliva på en sten eller om det finns en risk att det gör ont, så tar hästen det helt enkelt lite lugnare och sätter ner sina hovar med mer eftertanke. Den eftertanken räddar hästen från stukningar, att trampa snett, snubbla, halka. Det ger mindre slitage på senor, leder, ligament och skelett när hoven kan flexa mot underlaget.
När jag verkar hovar för barfotagång så rör jag inte strålens eller sulans friska levande material. Det är otroligt viktigt att hästen får ha så mycket material som möjligt att trampa på. Utan en röntgen har vi inte en susning om hur tjock sulan är och det kan göra stor skada att tunna ut sulan. Det samma gäller för strålen, som ligger direkt ansluten till elastiska putan. En häst skodd med järnskor är inte lika känslig för att man skär bort stråle och sula då de helt enkelt inte känner underlaget på samma sätt, men det är en av anledningarna till att många hästar har det svårt när de skos av eller tappar en sko. Att verka strålen har också visat sig ha den effekten att strålen " drar sig tillbaka" och krymper, kroppen tänker helt enkelt att strålen inte behövs, och det är helt tvärt emot hästen natur och den funktion som strålen egentligen ska ha.
Nedan ser vi bilder på hovens insida, vi har lyft av sulan och ser ner på kötthoven och elastiska putan. Den här hoven har också strålröta som vi kan se har gått långt ner i hoven. Det gjorde förmodligen ont att gå på den hoven på grund av det. Rengöring ska inte underskattas för att få en frisk hov!
Skapa din egen webbplats med Webador